Kärlek och ensamhet

Lily and the octopus S. Rowley Thorndike Press 2016
Fantasy

Den där killen - killen med hunden - han heter Ted. Han är lite udda. Han vet det egentligen själv, annars hade han inte ägnat sådan tid åt komma på sätt att reta sin terapeut. Hon vill väl och Ted vet det. Men hon verkar sväva mellan olika strategier för att hantera honom. Det är irriterande! Tur att Ted har sin största kärlek, Lily, vid sin sida. Lily är en tax, men framförallt är hon hans närmsta vän och bundsförvant. Med henne kan Ted prata om snygga killar, filmer och om hennes familj. Ted har också en familj. Hans syster och mamma finns där, men inte alltid så nära. Och där finns också hans bästa vän (bortsett från Lily) som ställer upp med ett öra, icke-fördömande och valium. Ted har tur som har alla dessa vänner och familj runt sig, för egentligen är han en ensam människa, och han vet att han behöver komma ut ur sitt skal igen. Men hur kan han gå vidare? Hans största kärlek är tveklöst hans hund, men han behöver mer. Finns det något sätt att gå vidare utan göra den han älskar besviken?

Jag gillade verkligen det Steven Rowley hade att berätta i Lily and the Octopus. Jag visste inte vad jag hade att vänta, men från de första orden var jag fast. "It's Thursday the first time I see it." Med denna inledning sätter han mig som läsare i huvudet på protagonisten och låter mig inte komma bort från hans sätt att se världen. Jag är med Ted på hans resa, hela vägen till sista punkt. Och resan var annorlunda, bedårande och omtumlande.

Något som jag upplevde att berättelsen saknade var mer tid ägnat åt relationen med systern och mamma. Man kunde förstå hur viktig Ted var för sin familj, men vi som läsare kunde inte se hur deras relation påverkas av all den tid som Ted ägnar åt Lily.

Något annat som jag upplevde höll tillbaka upplevelsen lite var inslaget av något som liknade Moby Dick men som till sin absurditet borde talat om för mig hur läget egentligen låg till. Jag visste inte hur jag skulle relatera till det hela eller hur det bidrog till berättelsen. Det finns nog ett djup där som jag för närvarande inte når.

En av berättelsens många styrkor tycker jag låg i det enkla språket. Det gjorde det hela enklare att komma in i Teds huvud och lyssna på hans tankar, och känna hans rädslor och farhågor.

En annan av berättelsens styrkor är dess antagonist. Jag har ännu inte presenterat denne, men den framgår av bokens titel: bläckfisken. En torsdag fanns den där, men hade antagligen funnits där tidigare. Bläckfisken är dryg och ihärdig. Det finns mycket negativt som kan sägas om den varelse som tagit bo på Lilys huvud, men den fick också Ted att inse något:

“My problem is the opposite of mankind’s: not having gone into battle often enough, not having waged enough war.”

Jag ger denna berättelse toppbetyg, och för mig är Lily and the Octopus årets bok.

Betygstjärna 1 Betygstjärna 2 Betygstjärna 3 Betygstjärna 4 Betygstjärna 5

av Anders 28/12/2019